Min mottagning är belägen mitt i Skåne, mellan Löberöd och Harlösa.

Jag åker även till andra platser för konsultationer och föredrag.

Min mottagning är belägen mitt i Skåne, mellan Löberöd och Harlösa.

Jag åker även till andra platser för konsultationer och föredrag.

Min mottagning är belägen mitt i Skåne, mellan Löberöd och Harlösa.

Jag åker även till andra platser för konsultationer och föredrag.

Intervju

Vilka djur går det att samtala med?
(Paper i samtalsteknik utförd av Jan Karlsson)

Enligt Katarina går det antagligen att samtala med alla djur. Det vanliga är att hon blir anlitad för att tala med våra sällskapsdjur. Hästar och hundar är de som är lättast att kommunicera med, medan katter är svårast. De är mycket självständiga och det är inte alltid som det fungerar att samtala med dem.

Hur går det till, när man samtalar med djuret?
Det första personen gör som skall samtala med djuret, är att försöka ”stänga av” sina tankar och det som finns runtomkring i omgivningen. Detta för att kunna befinna sig mer i ”nuet” och kunna ”få in” djurets intryck och tankar. När Katarina blundar och samtidigt gör detta som tidigare beskrivits, ser hon mest bilder. Har hon ögonen öppna, kommer det mer ord och tankar. Då upplever hon att det flyter på lite lättare och hon skriver då ner det hon upplever. Detta underlättar för minnet, eftersom denna form av ord och tankar snabbt glöms bort. Hon fortsätter tills djuret har ”talat” färdigt och sedan pratar hon med ägaren. Ofta får hon frågor som djuret redan tagit upp. Ifall ägaren ställer frågor som inte besvarats tidigare, försöker Katarina få fram svar från djuret, genom att mentalt skicka bilder till det.

”Det är svårt att avgöra om det är djurets bilder eller de egna”, säger Katarina. ”Helst skulle man önska att få så tydliga och klara bilder som vykort och gärna med adressaten på baksidan. Men det sker aldrig”. Katarinas menar att det bästa är att ”tro” på det som kommer och sedan kolla med ägaren efteråt om det kan stämma.

Finns det något i samtal med djur som kan vara av värde i samtalet människor emellan?
Det viktigaste är respekten för liv. Det gäller både djur och människor. När man samtalar med ett djur skall man alltid fråga djuret först om det vill ha ett samtal. Detsamma gäller för människor. Det går t ex inte att ”dra iväg” med en människa till psykologen och förvänta sig att den personen skall prata. Människan måste själv få bestämma om han eller hon vill. Det är på samma sätt med djur.

Några iakttagelser från observationen
Katarina sitter på golvet med ett block som hon antecknar på. Hon iakttar katten som rör sig i och mellan rummen. I början gick Essi och ställde sig vid ytterdörren. Sedan kom hon tillbaka in i rummet. Ibland kommer hon fram till mig eller min sambo och blir då klappad. Katarina rör inte katten utan verkar bara observera den och gör samtidigt sina anteckingar. Det hela varar i ca tio till femton minuter.

Analys och diskussion om vad katten Essi talade om
Här nedan följer en analys, diskussion och kommentarer (från mig) på det som framkom i samtalet mellan Katarina och Essi. Text med kursiv stil är informationen från Essi.

Essi är självständig och är en individ som värnar mycket om sitt eget. Stark vilja och viktigt att hon får bestämma själv. Det är något jag själv är väl medveten om.
I början var hon fokuserad på att gå ut. Det var tydligt, då hon hela tiden gick till ytterdörren.

Berättade sedan att hon blivit steriliserad och inte har fått några kattungar. Detta är något hon accepterat och hon saknar inte egna ungar. Det stämmer att hon blivit steriliserad. Ifall hon saknat ungar vet jag inget om. Det går inte för en utomstående att få reda på om Essi blivit steriliserad genom att enbart fysiskt betrakta henne. Denna information har Katarina alltså fått på annat sätt.
Hon vill gärna bli beundrad men helst på avstånd. Detta stämmer, men gäller främst människor hon ej känner.
Hon berättade att hon inte har bott här i hela sitt liv, utan bott i en lägenhet tidigare. Det stämmer. Vi flyttade från en lägenhet till vårt hus för två år sedan. Denna information har inte Katarina fått från mig eller min sambo.

Hon har haft en kattkompis som hon bott tillsammans med. Beskriver ingen sorg i att kompisen är borta. Det fungerar bra att vara själv också. Innan jag och min sambo flyttade ihop hade hon en katt till förutom Essi. Den blev sedan överkörd. Det finns ett kort på båda katterna på en vägg i vardagsrummet. Det kan vara möjligt att Katarina sett detta eller fått denna information på ett omedvetet sätt genom fotot.
Hon föredrar vår mat framför kattmaten. Det har jag märkt. Gärna tonfisk, kyckling eller kokt sill.

Berättar att hon ofta ligger i soffan på rygg och då vill hon inte bli störd. Hastiga rörelser och ljud stör henne då. Vill ligga ostörd när hon är så avslappad. Det är också något jag har lagt märke till. (Jag vill inte heller bli störd när jag ligger avslappad på soffan.)
Berättar att hon haft besvär inuti. Känt sig uppsvälld och att det är hormonstyrt. Vissa perioder känner hon av det mer. Det går upp och ner. Katarina säger att hon tror att Essi mår bättre på vinter och sommar, men sämre på vår och höst. Ev. kan det vara lite väderstyrt också. Katter är mer känsliga än människor i detta avseende. Detta vet jag inget om. Essi har dock en tendens att bitas om man klappar henne på magen. Hon verkar vara extra känslig där.

Essi berättade att hon haft en liten orange-röd boll som gav ljud ifrån sig. Den var rolig. Det stämmer. Den hade dock försvunnit, men hittades strax efter Katarina åkt. Den har denna färgen som beskrivs med en liten pingla i. Katarina kan inte ha sett denna boll eller hört ljudet ifrån den. Den låg gömd under en väska.

Hon berättade att hon har ett stort revir och att hon tycker om att smyga på smådjur. Inte själva jakten eller att få tag i djuren är det viktigaste. Själva smygandet och att komma så nära som möjligt är det roliga. Detta är något som hon är mycket förtjust i. Jag ser henne dagligen smyga på djur. Hon tar möss och ibland småfåglar, men äter aldrig upp dem. Katarina har aldrig sett Essi utomhus. Hon tycker även om att sitta i fönstret och titta ut. Det gör hon liksom de flesta katter.

Essi säger också att hon inte tycker om där vår säng står. Den är felplacerad och det var bättre förut. Tidigare sov min sambo i ett eget rum. (Både jag och min sambo hade sömnproblem under en period och väckte varandra då vi sov ihop.) I min sambos tidigare sovrum kunde Essi få tillgång till både sängen och att bli klappad som första ritual på morgonen. Nu finns båda sängarna i sovrummet och där får hon inte gå in, då jag har en lätt kattallergi och vill ha ett rum ”fredat” från katthår. Denna information har Katarina inte fått från mig eller min sambo.

Annars har hon inga problem och att hon tycker om att vi tar i henne mycket. Gillar att få bli beundrad och vara i centrum. Även att hon har en särställning hos min sambo, gillar hon. Hon tycker mycket om att bli klappad och få uppmärksamhet. Min sambo är nästan som en mor till Essi. Mycket mån om henne.

Slutsatser
Syftet med den här studien är att försöka ta reda på om det är möjligt för en människa att samtala med ett djur. De generella slutsatserna som kan dras från analysen är att inget som Katarina förmedlade från sitt samtal med Essi var felaktigt. Ifall Katarina ”gissat” sig till viss information, borde det i så fall finnas sådan som är felaktig, med tanke på mängden av information som kom fram. Det finns en möjlighet att Katarina fått fram saker genom vad hon såg, sin erfarenhet av katter, vad de oftast tycker om etc. T ex kunnat se fotot med Essis ”kompis”, att Essi i sitt beteende är självständig, de flesta katter gillar ju att ”ligga på soffan” eller sitta i fönstret, liksom att smyga på smådjur.

Det finns dock flera saker som Katarina inte har kunnat gissa sig till eller fått fram genom sin tidigare erfarenhet.

  • att Essi är steriliserad och inte fått ungar,
  • att hon bott i lägenhet tidigare,
  • att hon gillade en röd-orangefärgad boll med ljud i, och
  • att hon tycker vår säng är felplacerad jämfört med tidigare.

Dessa fyra saker är speciella och enbart personliga för Essi. Slutsatsen är att katten har berättat dem för Katarina.

En avslutande reflektion
Det är tydligt att syftet med den här studien har blivit uppfyllt. Det har kommit fram, inte enbart någon enstaka, utan flera saker som pekar på att det skett en kommunikation från katt till människa. Detta är något som i vardaglig och vetenskaplig uppfattning inte är möjligt. Denna studie pekar alltså på något annat. Min egen reaktion som ”nyfiken skeptiker” är att denna form av samtal och kommunikation är en av de många saker som fortfarande är outforskat och som ”tänjer” vår mänskliga begreppsvärld för vad som är möjligt. Kanske det är dags att börja ändra inställning till vad begreppet ”djur” är för något och även till vad det kan innebära att vara människa.

Jan Karlsson, 29 maj 2001